Stefan & Stefan – två helt skilda världar!


Nu är man på banan igen efter en liten behövlig återhämtning efter Elitloppshelgen. All längtan och uppsnack inför den helgen gör att man känner sig totalt tömd på energi i både huvud och kropp när kalaset är över. Planen var att göra en djupare utvärdering över det jag upplevde den helgen, men då inspirationen gick på tomgång förra veckan så blev det inget av det. Nu har det dröjt så länge att det kanske är bäst att lägga den helgen till historien, men det är ändå mycket möjligt att jag redovisar mina reflektioner vid ett senare tillfälle.

*

Spenderade hela kvällen igår framför TV-sändningen av V86Bollnäs och noterade att Stefan Hultman fick stå i rampljuset en stund. Detta var givetvis helt korrekt eftersom det kan ha varit ha varit årets Derbyvinnare i form av Perfectly Enough som han årsdebuterade. Däremot gillade jag inte det sedvanliga smörandet om vilken supertränare han är på unghästar. Jag brukar ofta luta mig emot ren fakta och då kan även jag konstatera att han har enorma meriterunghästfronten, men tillfället att lyfta fram honom idag var totalt fel. Jag tycker det är uselt av en tränare, dessutom med det kanske bästa unghästmaterialet (Kolgjini utmanar) som finns i Sverige, att det ska dröja till Sveriges Nationaldag (6 juni) innan stallets första treåring gör tävlingsdebut. Det var italienska märren Pindy (e. Lindy Lane) som visade supp sig i Bollnäs första lopp och den hästen inkom till Hultman först som treåring… Nu börjar dock hans blåblodiga treåringar röra sig i stallarna och på fredag kör TV-kändisen Claes Boko (e. Varenne) debut, därtill ett par hästar som genomför kvallopp. Jag vet att Stall Hultman varit hårt drabbad av mycket ”skit” i sin verksamhet under mycket lång tid, men tycker ändå det här är så pass uppseendeväckande att det är värt att lyfta fram situationen. Hultman har kvar (ett antal vrålstammade är redan bortgallrade) 17 treåringar i stallet och jag kommer följa dessa extra noggrant under sommaren/hösten. Hans hästar har lämnat ett riktigt stort försprång till sina konkurrenter och det kan medföra ett sorgligt spilltoppstammade individer. Detta är dock inget nytt fenomen gällande det här stallet för sneglar man på hästarna som är ett år äldre kan man konstatera att han i skrivande stund tränar 9 fyraåringar i en kull där han vid treåringssäsongens början hade hand om 27 stycken, då grunnar man lite om vad som hänt med dem arton kullkamrater till dessa som lämnat hans stall efter det. Stefan Hultman tränar alltid ett gäng hästar som jag gillar och jag har ingenting emot stallet, men det är konceptet jag börjar ledsna lite på. Trots att han eventuellt kommer floppa med hela sin treåringskull så kan han ändå ståta med en tvååringskull innehållande 39 hästar där nästan varje häst skulle kunna vara en drömhäst för en liten proffstränare. Nu påverkar givetvis treåringskullens resultat mer inkasseringen av ettåringarna än tvååringarna, men inte här heller verkar Stefan Hultman få problem då han (såklart) kunde ro hem Elitauktionens dyraste häst med hjälp av ”lönnlövpengar” från Toronto. Prestationerna Panne de Moteur och Orrechietti visat upp under våren har utan tvekan räddat stallet från en riktig fiaskoinledning på 2012.

*

En annan Stefan som man kan jämföra med att är Melander. Även om ”Tarzan” har en grymt meriterad karriär innehållande många topphästar så tror jag inte hans stall gått bättre än vad det gör just nu rent breddmässigt. Treåringarna med Nato Dream och Increased Workload i spetsen är riktigt vassa och då ska man komma ihåg att stallets hästar generellt sett brukar utvecklas lite senare än hos många andra. Han har en av landets bästa fyraåringar i Disco A.E. och ett gäng äldre elithästar där två startade i Elitloppet. Man behöver inte gå speciellt många år tillbaka för att se en ”Tarzan” som spelade en ganska undanskymd roll på marknaden. Scarlet Knight och Gigant Neo hade kastat in handduken som tävlingshästar och Stefan Melander gjorde en stor satsning på det franska blodet. Det måste vara det svåraste man gå in på i travsporten och allt mynnade ut i ett stort fiasko. Scarlet Knights färdigheter som avelshingst i kombination med ett riktigt vasst stomaterial har dock räddat tillbaka ”Tarzans” andelar i branschen. Han framstår ofta i media och travfolket som en lallare i sulkyn, men faktum är att jag tycker hästarna presterar bättre när han själv kör och jag hoppas han kommer fortsätta köra hästarna i stor utsträckning även i fortsättningen.

//Ivarsson

1 comment

Add yours

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.