Nostalgi


Får man vara nostalgisk trots bara 24 år ung? Eller är det ett privilegium för de något äldre? I vilket fall är det känslan som kommit över mig ett flertal gånger de senaste veckorna när det gäller travet. Inte det faktum att jag tyckte det var bättre förr, jag har ju trots allt bara varit inne i travets värld i dryga 8 år. Nej, mer känslan av värme blandad med vemod när man inser att man ”varit” med ett tag. När ens gamla hjältar harvar i usla snabblopp i norra delarna av Sverige, förpassade till bakgården, utkörda från Dramaten. Vad var det som hände? Hjärtat studsar till, pupillerna vidgas, vad var det jag precis läste? Go On Pale, Gidde T.H, Karbo Cake, Brian Key och Global Investment i samma lopp!? Är det ett högklassigt silverdivisions försök som körs? Självklart inte, så jävla korkad är jag inte. Smyger med blicken upp mot förstapriset och ser 35 000 svenska kronor. 35 000 svenska riksdaler, för att vinna ett lopp med så fina hästar… Får ett hugg i hjärtat när jag kommer till insikt med hur det egentligen står till. Det är inget högklassigt silvergäng som gör upp, inga pigga upcoming stars. Ryckhuvorna är dragna, skorna borta, helstängt huvudlag och jänkarvagn, allt är redan testat. Jag ser loppet, Alvena Pele vinner ganska lätt, Global Investment spurta ok och har kanske några tusenlappar kvar att tjäna. Resten ser bara trötta ut, lessna på tävlandet. Jag kommer på mig själv med att sitta och göra bekymrade miner som jag tror att hästarna skulle ha gjort ifall de haft ett ansikte som mig. Vemodet kommer över mig och jag kommer på mig själv med att sitta och kolla på gamla resultatlistor. Jag ler, alla minnen, små som stora, egentligen inte värda att berätta, men för mig betyder de allt. Dessa minnen är anledning till att jag håller på med sporten överhuvudtaget, utan dessa hade jag troligtvis valt att lägga mina pengar och tid på något annat eller någon annan. Var det inte bättre förr? Frågan dyker upp som ett brev på posten (även om ordspråket ljuger då posten troligtvis var bättre och pålitligare förr), det är likadant om man diskuterar fotboll, gamla fester eller skolkamrater från förr. Allt var alltid bättre förr. Tills man kommer på att jag om 5 år troligtvis kommer sitta och säga likadant om 2013 års V75 hästar.

Jag var i min unga naivitet helt övertygad om att ingen häst skulle slå Going Kronos i mitt hjärta tills den dagen Commander Crowe dök upp och var lika om än lika magisk att skåda. Han är/var inte den sista och fler lär följa, problemet är bara att tiden går så fort, så satans jävla fort att jag ibland inte hänger med. Travet har en förmåga att få tiden att gå extremt jävla fort. 2 år i travet kan kännas som 10 år, typ. Nya hjältar tar över och gamla hjältar förpassas. Dessa får/skall aldrig glömmas. De ska värnas, älskas och förhoppningsvis ha en underbar ålderdom. Det är dom värda för allt dom gett mig och förhoppningsvis er. Trav är inte enbart en spelform, det är ett liv fullt av gemenskap, minnen och underbara varelser, tvåbenta som fyrbenta.

Avslutningsvis vill jag bara lyckoönska en annan gammal hjälte som ser bättre ut än någonsin, lycka till Harry Haythrow!

Up Date Hoss blomster

PS. Jag inte så sentimental att jag lägger en krona på Harry, det loppet vinner Up Date Hoss.

Mvh Linus

1 comment

Add yours
  1. 1
    Henrik Lagerstedt

    Klart det var bättre förr! 🙂

    Årets klassklättrare känns inte så hajpa.
    Silver och brons känns alltid mer ”trött” med mest gamla ”nötare”.

    Rocky Winner, Le Mat och Molle C.D. har lyckats men nja.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.