Jag lever!


Hej hej!

Ett år sedan senaste bloggen och det finns egentligen inga ursäkter, bara att jag inte har haft motivation att skriva och att mycket har hänt sedan sist. Allt som har hänt kan jag inte få med här, men jag tänkte göra en liten resumé i alla fall.

År 2012 var ett riktigt skitår för mig och min familj, tråkiga händelser avlöste varandra och bl a miste vi två unghästar i de mest ovanliga åkommor som ingen kan säga vad de beror på. Själv blev jag riktigt sjuk i slutet av juli och blev inlagd på lasarett i en vecka där jag bl a genomgick en magoperation.

I maj/juni tog jag beslutet att inte hålla på med Fröken längre, då hon i mina ögon inte ville tävla mer och visade det tydligt. Hon gick tillbaka till sina ägare som sålde henne till en tjej på Gotland och jag såg i det senaste numret av Travronden att hon nu ska göra årsdebut på Visby i veckan som kommer. Jag bestämde mig för att dra ner på hästeriet och satsa ordentligt på mina studier istället, men som vanligt blev suget för stort och en del händelser som inträffade gjorde att jag var mer i stallet än någonsin under hela hösten.

En dag i september sa Fredrik att han skulle få in två hästar i träning och att vi skulle möta upp transportören i Gävle. Vi åkte dit och när transportören lämnade över en stor, svartbrun krake i min hand så sa jag till Fredrik efter ca 30 sekunder att den där hästen gillar jag. Han blev mitt skötebarn och efter många tankar och funderingar fram och tillbaka så bestämde jag mig (på min födelsedag) att försöka köpa honom. Jag ringde ägaren och lade ett bud och han sa: ”då säger vi så”. En helt fantastisk känsla spred sig i kroppen och jag ringde Fredrik och sa att jag hade köpt P2 (som han kallas, Plus Two heter han) och Fredrik svarade: ”vad kul, men du måste titta på hans ben, det var svullet när han kom in från hagen idag”. Benet var fortsatt svullet en vecka senare troligtvis p g a en spark, så jag bestämde mig för att åka till veterinären och kolla upp honom. Där konstaterades det att han hade ett hål i skelettet på framsidan av vänster framben och han behövde opereras. Han opererades den 10 december och operationen gick bra. När nästan hela konvalecenstiden var över så var han helt plötsligt stuphalt när han togs in från hagen en eftermiddag i början av januari och det visade sig att benet hade exploderat. Hela framsidan var bara ett stort köttsår och när vi åkte till veterinären (som hade opererat honom) så hade han aldrig sett något liknande.

En ny konvalecensperiod tog vid med många omläggningar av såret och i mitten av februari bestämde jag mig för att börja skritta igång honom igen. En vecka hann jag skritta honom innan lördagsmorgonen den 23 februari och Fredrik ringde mig och sa att benet exploderat på nytt. Nu hängde en stor flik rätt ut från benet, så det var bara att lasta honom och åka till Strömsholm där de opererade honom på nytt. Han blev sedan kvar där i nästan en vecka och det blev ingen billig historia om jag säger så. Som tur är har jag honom försäkrad, så försäkringsbolaget hjälpte till med en del av kakan. I förra veckan hade benet läkt och nu kör jag honom varannan dag så han får komma igång igen och röra på sina långa ben. Det har varit en lång väg att vandra och jag är orolig varje gång han snubblar till, men jag har aldrig under den här perioden ångrat mitt köp. Han är mitt livs kärlek och när jag nu inte verkar kunna hitta någon tvåbent kärlek, så får jag hålla tillgodo med mina fyrbenta pojkar (har en 11 veckor gammal valppojke också).

Manne, min valpP2 och jag

Så mycket har hänt sedan senast och mycket av det har varit tråkigt, men när man är nere på botten så kan man ju bara vandra uppåt. Något positivt som har hänt den senaste veckan, för att knyta ihop mina gamla bloggar, är att Love Is har blivit mamma. Hon fick en liten rödluva efter Orlando Vici och även om vi hellre fått en hingst, så verkar det vara en pigg och fin liten tös.Love Is stoföl

Ja, det var allt för nu, riktigt bra av er om ni orkat läsa så här långt. Om en månad är jag klar med mina studier till redovisningsekonom och var jag och mina pojkar hamnar sen, det får framtiden utvisa.

Ha det bra!

//Kristina

4 Comments

Add yours
  1. 2
    Henrik Lagerstedt

    Skulle vilja säga att det är jättekul läsning men det blir inte riktigt rätt, hoppas att du förstår! 🙂

    Intressant och bra skrivet!
    Ända minuset är rubriken men jag hade ingen bättre själv.

  2. 3
    Nicke BH

    Sjukt jobbigt med alla motgångar!! Hoppas att det har vänt nu.

    Hoppas vi ses under elitloppshelgen!

  3. 4
    Stackars Jack

    Usch, usch…kan bli tårögd för mindre.
    Får hoppas det är stopp med motigheterna.
    Kul att Love is har blivit mamma.
    Tyckte hon såg fin ut så det kan bli spännnande med Rödluvan..
    Lycka till !

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.