Ivarssons ranking – 4-åriga hingstar/valacker!

Bara timmar kvar av 2011 och det börjar bli tight med min ranking över fyraåringarna. Den här rankingen är gjord på helt personliga grunder och inte enbart på tävlingsresultat. Kapacitet går i viss mån före framgång. Vill ni se en topplista som går efter tävlingsresultat är det bara att ni själva söker upp en på Svensk Travsports hemsida.

Helt sjukt vilka bra fyraåringar som finns i det här landet och när man gör som jag, alltså kryddar det hela även med importer, blir det ännu hårdare kamp om platserna.

Det finns många som inte kommer att dela min uppfattning och skriv gärna er motargument i kommentarsfältet.

#1: One Too Many (e. Viking Kronos – u. Bourbon Eyes)
Tränare: Stefan Hultman, Solvalla
Motivering: I grunden helt klart kungens kung, men fyraåringssäsongen blev ett stort fiasko! Inledde säsongen snyggt med två segrar innan han mycket olägligt drabbades av tarmvred vilket ledde till en akut operation. En buköppning mitt under brinnande högsäsong och endast två månader kvar innan Derbyt gjorde såklart att säsongen var förstörd. Nu håller vi tummarna för att han inte blir en ny Red Hot Dynamite, som (hittills) inte varit samma häst efter sin magåkomma. One Too Many har gjort tre starter efter frånvaron och sett riktigt fin ut i stilen, men tillsynes långt ifrån toppformen. Nästsenast var han sjuk och med tanke på vilken stallform som råder hos Team Hultman just nu så kan det dröja ett tag innan vi verkligen får se den här kanon i slag igen. Känslan är att det här är en häst som lik Maharajah kanske skulle komma till sin bästa fördel nere på kolstybben i Paris och en matchning i Frankrike i vinter var planerad innan sjukdomshelvetet i somras. Jag ser med spänning framemot hans karriär som äldre och skulle han inte bli lika bra igen lär Menhammar Stuteri ge honom riktigt fina förutsättningar att lyckas som avelshingst.    

*

#2: Raja Mirchi (e. Viking Kronos – u. Dame Lavec)
Tränare: Lutfi Kolgjini, Jägersro
Motivering: Eftersom han inte längre är aktiv tävlingshäst så kanske det är fel att ta med honom, men han har trots allt varit en av förgrundsfigurerna i den svenska kullen hela tiden och värdig en topplacering här. Även på den här fronten blev fyraåringssäsongen en stor besvikelse för den närmsta kretsen. Inledde säsongen minst sagt skakigt och brände två gånger som jättefavorit efter galoppmissöden. Blev sedan ”bara” fyra i Kungapokalen från ledningen och det syntes att han var långtifrån samma toppslag som vid den grymma Kriteriesegern förra året. Den som blev säsongens höjdare var utan tvekan segern i Gran Premio Tino Triossi på Tor Di Valle-banan utanför Rom i slutet av juni. Då var han fruktansvärt läcker när han försvarade innerspåret och dundrade runt banan på låg 12-tid full väg. Den segern gav cirka en miljon i förstapris, men ofantligt mycket mer i framtiden då avelsvärdet i Italien höjdes avsevärt. Den utflykten tog dock hårt på hästen och vid sina framträdanden i Sverige efter det var han inte längre samma häst. Efter den gigantiska floppen i Derbykvalet togs beslutet att karriären var över och han befinner sig numer i Italien för avelsbestyr. Likheten med Going Kronos är tyvärr slående. Båda skulle tävla under Kolgjinis flagg under många år, men slutar istället i förtid med ett sumpat psyke. Grundkapaciteten hos Raja Mirchi kommer jag aldrig att betvivla efter Kriterievinsten förra året.

*

#3: Orecchietti (e. From Above – u. Canneloni)
Tränare: Stefan Hultman, Solvalla
Motivering: Tycker den här hästen inledde karriären på ett lite väl flegmatiskt sätt och jag fattade inte riktigt tycke för honom. Han utvecklades dock rejält på höstfronten och tillhörde kulltoppen vid årsbokslutet. Vinterträningen gjorde honom onekligen gott för vilka prestationer han utfört den här säsongen. Det började dock med ett galoppmisslyckande i försöket till Kungapokalen och det är lätt hänt med sådana galopper när det gäller årsdebut. Istället för att starta i finalen tog hästen en tripp till vårt västra grannland och hemförde det stora fyraåringsloppet under OGP-dagen på en 11-tid trots ruskväder. Detta följde han upp med en mycket snygg dödensseger i Fyraåringseliten på Solvalla. Med den insatsen i ryggraden var han förhandsfavorit till segern i Sprintermästaren och han infriade dessa förväntningar på ett mycket snyggt sätt. Trots 10.5 från dödens i försöket blev han bara tvåa emot en fenomenal Amaru Boko, men i finalen tog han också gruvlig revansch efter att ha fått mycket kört rakt ner i halsen från andra ytter när tätduon kamperade emot varandra. Den storsegern blev hästens sista start för året då han strax senare fick problem med en lös benbit, som gjorde att han missade höstens stora uppgifter. Det var dock inga jätteallvarliga fel och jag blir förvånad om han inte tillhör den skara av 16 hästar som finns med i Elitloppet nästa år. Hans fyra felfria starter i år skedde samtliga på kort distans. En 11-tid och tre 10-tider är tydligt bevis på att det här är en riktig toppsprinter, som även borde kunna göra sig gällande på längre distanser.

*

#4: Kadett C.D. (e. Scarlet Knight – u. Kiss of Life)
Tränare: Robert Bergh, Bergsåker
Motivering: 5 miljoner tjänade den här hästen i år och frågan jag ställer mig är om någon annan svensk fyraåring förutom Conny Nobell tjänat så stora pengar samma säsong? Fullständigt fenomenalt och ändå misslyckades han i det Svenska Travderbyt. Ett skoryck där och segern hade kanske gått till Sundsvall istället. Meriterna han tar med sig från säsongen är i förstahand segrarna i Europaderbyt och Breeders Crown samt andraplatserna i Kungapokalen och Criterium Continental. Det är såklart segern i Schweiz som slår högst där han från vinnarhålet plockade ner den franske kronprinsen Timoko som dragit hårt i ledningen. Enligt Robert Bergh ska han matchas försiktigt nästa år och rikta in sig på nästa års vintermeeting i Paris.

*

#5: Amaru Boko (e. Coktail Jet – u. Sue Boko)
Tränare: Timo Nurmos, Solvalla
Motivering: Den här hästen har haft mycket stolpe ut och det blev ”bara” en stor titel som unghäst. Efter E3-vinsten förra året där han egentligen utklassade hela kulltoppen syntes han inte till mer på tävlingsbanan utan det blev tidig vinterträning. Precis som sina stallkamrater var siktet inställt på att ha superformen i början av september när det vankas Svenskt TravDerby. Det blev dock ett mellanstopp på Halmstad i Sprintermästaren där han från ledningen sprang två 10-tider (Vann försöket och 3:a i finalen) utan att vara speciellt formtoppad. Toppformen kom som planerat till Derbyt där han enkelt vann sitt försök. I finalen släppte han dock ledningen under kontroversiella former till en stallkamrat och blev fast med tillsynes vinstkrafter kvar som fyra. Bästa intrycket under hela året tycker jag personligen han gav i försöket till Europaderbyt som han utklassningsvann efter fenomenala sista 700 meter. En startgalopp förstörde dock dagen i den penningstinna finalen. En gulddivisionsseger hanns med i början av december innan en ny tripp till kontinenten blev av. Det var Criterium Continental som gällde och från bakspår är det inte lätt att få bra position. Han hamnade långt bak och när han väl försökte avancera fick han göra jobbet själv och det blev såklart för tufft.

*

#6: Wishing Stone (e. Conway Hall – u. Meadowbranch Magic)
Tränare: Åke Svanstedt, Axevalla
Motivering: Drygt tre miljoner inbringade denna jänkare till sitt bankkonto i år, men ändå är han en besvikelse för mig. På det sättet han t ex vann Kentucky Futurity i raka heat förra hösten var otroligt bra och i min enfald trodde jag att han skulle lattja med Europas fyraåringar i år. Jag trodde t ex att han skulle vinna Elitloppet. Han har ändå visat ruggigt fina resurser och speeden han besitter är ett ruggigt vapen. Den fällde verkligen avgörande på upploppet i finalen i Kungapokalen där han spurtade ner tre stycken svenska topphästar. Tvåa i ett Elitloppsförsök bakom Rapide Lebel är också en stark merit, men han orkade inte i finalen och slutade sist. Två riktigt starka insatser i Sprintermästaren ledde till ens slutlig andraplats och efter det loppet följde han med Åke Svanstedt hem. I dennes regi är han fortfarande utan seger efter fyra starter och det har inte riktigt ”släppt till”. Jag tror dock att han efter vinterträning hos Åke Svanstedt kommer bli starkare till nästa år och bli den häst som Åke Svanstedt kan ersätta Torvald Palema med i storloppscirkusen.

*

#7: Formula One (e. Yankee Glide – u. Ferrari Of)
Tränare: Stig H Johansson, Solvalla
Motivering: En häst jag gillar fruktansvärt mycket. Efter en riktigt stark treåringssäsong lades det mycket fokus på honom från media under vintervilan men trots knappa 1,3 miljoner blev nog säsongen inte som Stig H Johansson tänkte sig. Hästen tog ingen titel under året och hade lite otur med löpningsförloppen i större löpningar. Dödens i Kungapokalen och bergfast med mycket sparat i Sprintermästaren. Drog också på sig en skada inför ett storlopp i Tyskland och missade i finalen till Solvalla Grand Prix. I årets sista start på Gävle visade han dock prov på startsnabbhet som kommer att vara väldigt viktig om han ska bli en internationell storstjärna som äldre. Jag är tämligen säker på att han har ett antal miljoner kvar att tjäna på tävlingsbanan.

 *

#8: Muscles Wiking BR (e. Muscles Yankee – u. Sappho Blue Chip)
Tränare: Björn Goop, Färjestad
Motivering: Den här norrmannen har alla förutsättningar att bli en riktig storstjärna. Hästen bär på en gudabenådad talang och jag håller tummarna för att det inte kommer brista på löphuvudet som fortfarande är lite osynat. Han har nästintill sopat rent i sitt hemland och jag tror det är bästa norska hästen sedan Gentle Star. Då klassar jag alltså honom som bättre än mångmiljonärerna Thai Tanic och Jetstile som kom fram under 2000-talets decennium. Han glänste i ett lopp under Jubileumspokalsdagen, men svek i årets sista start på Solvalla. Då var han varken frisk eller fräsch och ser framemot att se den här läckra travaren i gott slag igen nästa år.

*

#9 Global Money (e. Love You – u. Norwegian Beauty)
Tränare: Björn Goop, Färjestad
Motivering: Trots tio segrar på elva starter var han okänd för den stora massan när han på OGP-dagen dundrade runt på 12.3 full väg för sin tränare Hugo Langeweg J:r. Omedelbart snackades han upp som en tänkbar vinnare av Derbyt. I försöket räckte han dock inte alls till och hästen flyttades till Björn Goop. Jag var skeptisk till det tränarbytet, men jag kan bara erkänna ett Team Goop har gjort ett grymt bra jobb med hästen på Lökene och 1,1 miljoner på fem starter säger allt. Trots andraplatser i Breeders Crown och Solvalla Grand Prix står hästen fortfarande kvar i Silverdivisionen och vi kan väl räkna med att han dyker upp där så småningom. Hästen kan se emellanåt lite seg ut, men med sina kraftfulla kliv biter det bra och man måste gilla den här Love You-sonen.

 *

#10: Seabiscuit (e. Credit Winner – u. Candy Tilly)
Tränare: Timo Nurmos, Solvalla
Motivering: Efter segern i det finska Derbyt och en hel del överlägsna vinster talades det om att han skulle vara lika bra som Maharajah. Men tre framträdanden i Sverige på slutade med noll segrar och en fortsatt haussning uteblev. Han var dock inte helt kurant vid första starten och det är möjligt att han inte riktigt hittade storformen efter det. Jag har följt den här hästen stenhårt varje start hela karriären och vet vilken kanon det här är, men nu får framtiden utvisa om han kan utvecklas till en riktig stjärna. Jag förväntar mig att han vinner Suur-Hollola-Ajo närmsta fem åren i alla fall…

*

Bubblare:
Aga Khan Boko, Beau Mec, Deuxieme Picsous, Mr Picolit & Orfeus Brodde.

Gott Nytt Trav-år på Er!
//Ivarsson