Catta

Vet inte vart jag ska börja när jag tänkte sammanfatta en fantastisk karriär som jag fick vara med om hela vägen. Första mötet med Acclaim var på hösten när han var 3 år och han hade hunnit med nån start innan han kom i min vård. Ska erkänna att det inte var kärlek vid första ögonkastet, nej jag ville faktiskt inte sköta han. Hästen var så energisk och bortskämd och tog så mycket tid och jag hade redan nån passhäst för mycket så sist in först ut sa jag. Men jag blev inte av med honom förrän nu efter 8 år ihop när jag valt att lämna honom och gå vidare i livet med nytt jobb. Acclaim lyckades med allt hela tiden. Var han i hagen så sprang han omkull , var han i skrittmaskinen så slog han sönder grindarna. Man skulle kunna säga att det var en häst med damp. Att det skulle bli en sån stjärna trodde man inte heller när man körde honom. Men något som Accliam alltid har varit så är det glad. Och det är nog mycket av det som gjort honom så bra. Alltid glad och positiv inställning till livet.

Han vann 19 V75 lopp totalt och jag selade ut honom vid alla, så Sverige har vi sett tillsammans. 5 raka i guld var stort men jag fattade inte det då. Hade kunnat blivit 6 raka, men så kom det en andraplats i Olympiatravets final. Acclaim fick aldrig vinna något riktigt stort lopp, men lyckades ändå tjäna 7,5 miljoner till sina ägare. Att ha en passhäst med i Elitloppet är nog ”once in a lifetime”. Även om hästen inte var frisk där och sliten efter en tuff vinter så är det stort att ha en av dom där 16 sista helgen i maj.

Jag kan nämna hur många fina prestationer som helst med honom, men en som jag minns lite extra är segern den 19 januari 2011. Hästen hade startat på annandag jul men var sliten och fick gå till veterinären. ”Hockey” åkte till Thailand och hade bara informerat mig om att den 19:e ska han starta, så jag fick lägga upp det hela som jag ville med träning och så. Hästen hann också få en halsinfektion mellan starterna så det blev inte så mycket träning. Jag var rädd att det inte skulle gå vägen. Men dagen innan loppet så fick jag ett SMS av ”Hockey” –  ”jag hinner inte värma hästen utan jag kommer till loppet”. Jag fick fråga Sören Eriksson om han kunde värma. Det gjorde han så gärna. Hockey hann precis komma till Solvalla och köra loppet. Planet landade ca en timme innan start. Hästen bara lekte med dom andra och vann lätt. Jag kunde andas ut, Hockey skulle inte säga att jag hade tränat för dåligt nu i alla fall.

I kretsen kring hästen är jag nog den lyckligast lottade. Att få vara med Acclaim till vardags har varit helt underbart. Man skulle kunna säga att vi har lekt oss igenom livet. När Acclaim är med mig då vet han att allt är på lek och att han gör som han vill. Att han småbits och sparkas de får man vara beredd på.  Sen att man måste ha kedja när man leder honom för att man inte ska tappa honom är väl inte vanligt på en gammal valack.

Men så många gånger jag har tappat honom så har det varit ett måste att ha i alla fall när man är på trav med honom. Är han lös på gården är ingen större fara. Men han gör bara så där med mig. Förra veckan så stod hästen och vägrade gå framåt fast jag hade ett äpple och försökte locka honom med. Så kom Anton och bara tog honom i grimman och gick. Så att det är en speciell relation vi har tror jag ingen tvivlar på.

Hans ägare har varit fantastiska dom med. Även om det gått tungt i perioder framför allt på slutet så har dom aldrig tvivlat på oss kring hästen och låtit oss jobba på med honom i våran takt.  127 starter blev de 37-25-12 och 7 481 900 kr. Så igår var det avtackning på Sundbyholm. Väldigt fint gjort av banan och Acclaim blev gladast över morotsäcken. Det är en riktig gottegris. Nu önskar vi honom ett gott pensionärsliv i hagen på Berga Gård.

Jag kommer att åka och hälsa på honom så ofta som jag är i Eskilstuna. Han är den killen som har störst plats i mitt hjärta och jag ångrar inte att jag tatuerat in Acclaim med kinesika tecken på ryggen. De har varit många tårar på slutet och framför allt i fredags när jag körde honom en sista gång.

Men nu finns det inga tårar mer att gråta och jag är glad för det som har varit men ser framemot att få börja jobba hos Stig H Johansson den 1 december. Kanske blir det en fin saga där med.

Längesen jag blogga nu och egentligen finns de väl inga bra ursäkter att man inte gör de,men jag  kan skriva ner några rader vad jag gör iställe för att blogga. Alla som känner mig vet att träning och jobb kommer i första hand. Och just träning har de blivit väldigt mycket av på slutet då jag vill ha bort dom här extra kilona jag skaffat mig i sommar. Så de har helt enkelt blivit så att jag har kört ett extra träningspass istället för att blogga… Tyvärr är kilona kvar. Jag förstår inte hur folk hinner med att ha stort umgänge eller att kila stadigt med nån kille. När jag sätter mig i soffan på kvällarna efter träning då vill jag bara vara själv och läsa nån hälsotidning eller surfa runt lite på nätet.

Sen blir de givetvis en del sms till Sandra. Att både hon och jag har blivit tränings freakar och måna om vad vi äter trodde man inte för några år sen. Att de har gett resultat på oss båda syns tydligt.

Före                                                                                                          Efter

Jag har iaf tänkt på lite vad jag ska blogga om när jag tränat så blir lite kort om små saker jag stört mig på under den senaste tiden.  Jag gnäller ofta om att skötarna nedvärderas och de står jag fast vid. Varför får inte skötarna en gulkavaj i Derbyt!? Ska man ge den ena så ska man ge den andra. Alla är betydelsefulla men på olika sätt. Hästskötaryrket kommer alltid att ses som ett lågklassigt jobb men dagens tränare försöker göra de bättre och så har vi facket som ser till att lönerna blir bättre och bättre. Synd att dom på högre höjder inom sporten inte eftersträvar det också. Sen så har jag alltid undrat när de ska delas ut priser vid vinster, skötarna får oftas nått skräp dom plockat ihop. Jag säger oftast vad jag tycker så senast jag hade månadens häst (var längesen nu) så ifråga satte jag faktiskt prisutdelaren varför jag fick en liten ful tygväska med boxskyltar i? Ägaren får presentkort på travrestaurangen. Tränarna har fått massage eller en pulsmätare, det har varit olika under dom senaste åren. Lite skillnad i prisvärden om man jämför med vad skötaren får. Sen att jag uttrycker mig lite väl klantigt är en annan sak… Jag frågade bara prisutdelaren om han eller jag skulle slänga tygväskan i soporna? Han blev paff men det verkar som att dom tagit åt sig av kritiken så nu får faktiskt skötaren presentkort på en dambutik. Vi har ju inga manliga skötare Sen så fick visst inte ställningen i utselningsligan plats i programmet förra veckan när de var V86. Varför tog man inte bort kuskligan!? Nu tycker säkert många jag borde sluta som skötare eftersom jag bara gnäller men de är ett fantastiskt yrke och att få hålla på med hästarna är de som driver mig. Helt underbara djur. Sen så ska jag citera en godvän ”De är finare att vara hora än hästskötare” de ligger faktiskt nått i de. Dom nya reglerna för elitlärlingar tycker jag är helt genialisk och borde ha skett för flera år sen. Konstatera igår när jag såg monteloppet från Karlstad att Åsa Svensson är bästa ryttaren och de kommer hon vara flera år till . Rider snyggt och välvårdat. Se och lär.

Nu till nått trevligt, förra helgen så var jag och Sandra i Göteborg för första gången och roade oss. Tror nog vi lämna lite avtryck. Vi åkte på bussresan från Sundbyholm, förstår inte att inte fler åker med. Bra pris och boende. Sedan på Söndagen så behöver man inte vänta hela dagen att nån ska nyktra till och köra hem. Man behöver bara ta sig ut till bussen, sen så är de viktigt att få en plats nära toaletten. Framåt kl13 så började jag få tillbaka färgen i ansiktet. Jag var inte ensam i Göteborg av vinnarskallar gänget, med på bussen var ju även dansken och på plats träffade jag min bloggkollega Jennifer som var där med sin älskling. Jag tänker ofta jag är för gammal för såna här resor men ändå så har man så roligt varje gång och man finner alltid nya vänner vart man än åker. Så tanterna kämpar nog på några år till,  vi var yngst på bussen med våra 30 år men vi var inte värst. På söndag morgon så började folk sno saker, det var pannkakor från barn och vi blev även bestulna på våran vodka. Hade kanske inte gjort nått om dom tagit av oss den redan på fredag morgon. Vi umgicks även en del med André Eklundh under helgen, en ny tränare de gått bra för. Ingen tränarson som fått allt serverat, skönt att höra när arbete lönar sig! Tror nog han tillhör toppen om några år, kom bara ihåg ”Ta de lugnt , ta de kallt, Andre Eklundh fixar allt”.

Sen till de tråkiga som hände efter Åbys stora med CC. De har stått mycket om de i media och man vet inte vad som är sant. Om de är sant att veterinären inte ville ge CC dropp så är de skandal. Man ska alltid sätta hästen i första hand, var han uttorkad och behövde dropp på plats så ska de väl ges även om man är på plats på en travbana? Men om de stämmer att Fabrice såg efter första heatet att hästen var uttorkad så borde han ha strukit hästen själv. Sen så varför 14 dagars startförbud när de bara är 96 timmars karens på dropp? Som sagt man vet inte vad som är sant i de här men jag hoppas att kretsen kring CC tänker inför nästa långresa och ger han dropp 96 timmar innan loppet. Då har man försökt undvika att han ska bli uttorkad och de behöver inte bli så stor cirkus utav de. För vi vill väl att han kommer till Svergie igen och visar upp sig.

Nu laddar vi upp för nästa helgs stora drabbning, kriteriet. Vi syns i baren / CD

Har suttit och sett trav hela em lång. Och vad som slog mig är att det inte varit en enda intervju med en hästskötare. Stefan Melander dominerar i trav Sverige just nu och en skötare hos han som har väldigt många bra pass hästar är Magdalena Eriksson, idag tog hon hem dagens dubbel. Hur svårt det är det vet jag, tog mig 10 år innan jag som skötare sela ut en DD. Magda gör det dessutom på V75 och det gör det hela väldigt stort. Så en intervju tycker jag nog att hon var värd. Det sägs ofta att tränarna är dåliga på att lyfta fram skötare och lärlingar, men nog är media sämre. Sen så kanske det blir lite blygt och tillbaka draget när en skötare intervjuas, men det är väl inte så konstigt. Ingen TV-vana precis.

Att jobba som hästskötare är inte alltid en dans på rosor, det är tidiga morgnar och sena kvällar för dom flesta.  Att det är ett tufft arbete det vet dom flesta som börjar med det. Lönerna blir bättre och bättre, hoppas arbetstiderna blir de också. Men det är svårt när man jobbar med djur. De är oftast kvällstrav och hästarna måste ju ha frukost dagen efter, så sovmorgon är svårt att ta. Jag har dock inget att klaga på, vi har det bra och är mycket folk på dom hästar vi har. Kände mig dock lite stressad och hade mycket i tisdags när jag hade 5 hästar ut. Mycket som snurrade i huvudet och ha koll på att alla kom ut med rätt grejer, glömde bara knäkapporna på en Man har inga studieskulder som hästskötare men dey är för det ett arbete som kräver väldigt mycket ansvar. Alla skötare tar hand om sina hästar som om dom vore deras egna barn. Man vill alltid att dom ska må bra, vara pigga och glada och vinna lopp. Plus till Bergsåker som ska lägga lite extra fokus på hästskötare nästa helg.

Sen så har jag två önskningar till dom som skriver ut propositioner. Snälla skriv ut ett lopp som är stängt på 8 millar 2140 m auto. De finns ont om lopp för äldre guld hästar som inte inte vill ut i gulddivisionen. Även om nu inte Acclaim skämde ut sig senast. Är det så att det inte behövs såna lopp mer? Förr kördes det jämt sådana lopp. Kanske skrivs det ut fler lopp för yngre, känns inte så heller tyvärr. Har en treåring som gjort 2 starter, strula till de i debuten och fela men i andra starten blev han tvåa så han fick 350 poäng där men nu kommer han inte med i lopp. Som sagt startat två gånger men anmäld tre gånger till men inte kommit med då. Vad är de som avgör att man delar lopp? Det görs ju ibland när de är mycket anmält.

 Min rugbykarriär har legat på is sen jag fick bäckenskadan, nu har läkarna konstaterat bäcken frakturer på båda sidorna men läkning sker hälsade dom. Så imorgon gör jag comback på rugbyträningen igen, som jag längtat

Trevlig helg / Catta

De gnälls som aldrig för i travet till och med på Vinnarskallarna gnälls de att de bloggas för lite så de var bara sätta sig ner och skriva några rader. Dansken tyckte man alltid skulle ha tid att blogga, men jobbar man heltid och tränar varje dag sen har man ett hem att sköta och mat som ska lagas. Jag kan lova dig jag ser inte på tv i ställe för att blogga Ludde klagar på travsporten om hur de körs för mycket trav. Visst de tävlas mycket men ska man bara ha tre banor som han tycker? Vad hände med bredden av sporten? Ska alla Norrlands tränare lägga ner? Svergie är ett avlångt land de vet väl Ludde om. Ska de bara vara skog från Gävle och norrut? Ibland så får man den känslan av att många tycker så.

Björn Goop valde att avstå Solängets tävlingar, de är helt okej att han inte kör över allt varje dag, men de där uttalandet om ”demonstrativ över” var väl onödigt. Att man inte kör V86 på Solvalla nu under sommaren har väckt många frågor, snacket om att dom bästa hästarna inte vill åka långt för tävlingar. Men håller alltid Solvallas V86 omgångar så hög klass? Nej nog är de lite sämre lopp och hästar där med. Som sagt vi tävlar mycket, på lunchen på em på kvällen och så nu på sommaren är de natt trav. När börjar man med fm trav? Dom har ju spridit ut V86 i landet nu över sommaren så ena veckan hade Ludde nära till banan, nästa vecka var de nära för Goop och nu när de var Solänget så var de nära för Norrlandstränarna. Sen så står Nybrink i tv och gnäller Solvalla stängs ner under sommaren,men de har kört trav där vad jag vet, och som vanligt med lite folk på platserna.

Nej dom största och bästa är de som gnäller mest. Hör vi dom här unga nya tränarna som Joakim Elfving ,Andre Eklundh, Henrik Svensson klaga? Skönt med lite nytt färskt blod i sporten då en del gammlingar börjar tröttna. Men visst jag håller med Ludde att de är dåligt att tävla om 20 000. Läser Sundbyholms programet till tisdagens tävlingar, de är en av deras största tävlings dagar för året och så ser man 20 000 i första pris i 3 års loppet. Men 50 000 i första pris i ett sto lopp som inte ens är fullt och håller ingen vidare klass, även loppet som är öppet för alla är de 50 000 i första pris och de loppet är inte heller fullt och de är inte travets framtid som är ute där. Nu ska inte jag klaga, mina passhästar i dom loppen kan tjäna hyggliga pengar men det känns som lite felaktig signal. Sen en annan sak som jag stör mig på är hur svårt ska de vara att få med skötarnas namn i programet när dom presenterar hästarna i huvudloppet? Kan de vara 10 samtal till tränare och kort fråga om vem som sköter hästen? Ska man presentera kretsen kring hästen ska man väl inte glömma en av huvud personerna.

 Medans alla andra roar sig i Skara i helgen ska jag vara hemma och banta Acclaim tills tisdagen start, den 124 starten är de nu dags för och jag hoppas han visar att gammal är äldst.

När man har läst denna blogg så kan man väl säga att jag tillhör dom här gamla som gnäller en del.
…men så bor jag också i gnällbältet.

Då var de dags att skriva ner några rader om Sprintermästar resan. Eftersom jag var den enda i vinnarskallar gänget som var på plats så är de väl ett måste. Grabbarna har ju varit hemma och följt loppen på liven och bloggat om prestationerna på banan, så min blogg kommer handla om skratten, glädjen, leffes, kläder, festerna och mina fantastiska vänner som jag fick ha så roligt med i några dagar.

Dom som gjorde min resa var min ständiga vapendragare Sandra ”gipset” Luomala, ifjol besökte jag Halmstad med Sarah Karlsson och Caroline Mattsson, vi hade så roligt så vi åkte i år igen. Cecilia ”flickan” Andersson var en ny bekantskap för mig och även ett nytt ansiktet för boysen. Hoppas de inte var sista gången jag fick umgås med henne. En riktig tjej blogg blir de alltså.

Fem tjejer som ska åka ihop, de största problemet var nog att få in allt bagage i bilen, å ändå så hade vi inget att ha på oss när vi väl skulle till att välja kvällens outfit.  Fyra av oss åkte ner redan på onsdag, Sandra anslöt på torsdagen. Hon var tvungen vara hemma för ett ev läkarbesök innan avresa. Som dom flesta vet så har hon ju armen i gips och jag har lite hälta kvar av min bäcken skada. De hindrade dock inte oss att ha roligt. Innan vi åkte så fundera jag om man började bli för gammal för sånt här man fyller ju trots allt 30 i år, men jag fick svaret på fredag kvällen att de är man inte.

Topformen satt där hela natten, och fredagen var nog en av dom roligaste kvällarna i mitt liv. Skratta konstant. Men lite besviken att vi inte fick gå på efter fest på stranden.Tanterna skulle hem och sova sa våra kamrater. Vi bodde på Hotell Tylebäck, de får bra betyg av mig om man ser till vad de kosta. De bästa var nog att vi hade egen uteplats och eget kök. Lite för långt att gå hem på natten men taxi för en hundring är bra. Så de rekommenderar jag varmt. Just de här med eget kök var bra för de här har varit en mat resa. Jag tyckte vi åt för mycket hela tiden, men ska nog vara glad att Sarah såg till jag åt ordentligt, brukar ha hemska bakfyllor. Så testa nytt upplägg åt hela tiden i ställe för som annars inte äta nått typ.

På torsdagen besökte vi givetvis travet och hade en mysig kväll på publik plats, men på lördagen insåg vi varför sitta i trängseln på plasterna, drygt 14 222 på plats. Så vi slog upp lite stolar och duka upp på stallbacken. Perfekt. Jag har skrivit de förr med bra arrangemang så kommer folk till banorna. Även om nu jag tycker de är bättre med Bodens 10 365 på plats än Halmstads 14 222, man får tänka på att de var en tredjedel av Bodens befolkning på plats. Halmstad har drygt 92 000 invånare. Vädret hade ju kunnat varit bättre under helgen, men men svensk sommar när den är som sämst. Jag skulle kunna skriva om allt roligt som sagts och gjorts  men de är svårt att förmedla den känlsan med ord. Så nu får de räcka för den här gången, tror nog bestämt jag ska ringa och boka boende i Halmstad till nästa år. Men tack och lov så är de bara OS vart fjärde år så nästa år blir de inget paralympics. Krya på er alla med kryckor och gips.

Ett gott skratt förlänger livet, tack mina vänner ni har gjort mig väldigt gammal i helgen